Men, på den stjärnfyllda VM-himlen var det istället ett annat lag, med endast två NHL-namn, som slog ned som en blixt. En av spelarna var också en ung talang som var tippad att gå först i NHL-draften (Kaapo Kakko, gick sedan som tvåa i draften) samtidigt som några av spelarna hade meriter från SHL och andra högstaligor i världen. Men majoriteten av spelarna tillhörde Liiga, Finlands högstaliga, och när den här truppen jämfördes med Sveriges var det som natt och dag. Om någon hade sagt till mig före turneringen att Finland skulle komma längre än Sverige hade jag nog skrattat den rakt upp i ansiktet. Men det var precis det som hände. Finland gick inte bara längre än Sverige utan tog hem hela "skiten". De stora hockeynationerna föll bort en efter en och kvar stod bara det "lilla" Finland.

Inom sportvärlden har det skett under förut, förstås. Lag som har haft alla odds emot sig har vänt det till sin fördel och slagit från underläge. Och det finns gemensamma nämnare mellan dem ... Tur, skicklighet och att de varit just ett L-A-G och inget annat.

Om man tittar på LHC:s trupp inför den här säsongen är det precis på samma sätt. Det finns väldigt mycket potential och spelare som nu får chansen att visa att de är i SHL för att stanna. Det är nu eller aldrig som de måste kliva fram och hitta den där kemin tillsammans med resten av laget för att också få sig själva att glänsa. Spelare som Olle Lycksell, Mikael Frycklund, Simon Lundmark och Filip Karlsson får nu en ärlig chans – och måste ta den. Annars kan det mycket väl bli så att de får ta ett steg tillbaka och börja om i de lägre divisionerna. För att ta sig dit är det kollektivet som måste gå ihop för att klara av det. Som LHC själva uttrycker det: Tillsammans är vi starka.

Under försäsongen har det snackats mycket om att det behövs en pådrivande center, som kan ta ett stort ansvar i någon av de två första kedjorna i laget. Namn som Patrik Berglund och Patrik Zackrisson har ryktats varit av intresse för LHC. Samtidigt är jag glad över att ingen av de värvningarna gått i lås. Om nu LHC ska göra det här omtaget och bygga från grunden ser jag hellre långsiktiga lösningar med spelare som har en ljus framtid utan att ha etablerat sitt namn redan nu. Det är bättre att LHC bygger sina profiler själva än att de ska värva in dem. Ett omtag är ett omtag av en anledning och det här kan mycket väl bli ett tungt mellanår för klubben. Kortsiktighet har inte lönat sig tidigare och det gäller för general managern Niklas Persson med ledarteam att ha is i magen och inte ta åt sig allt för mycket av vad som sägs och skrivs. Jag har skrivit det i en krönika tidigare och jag nämner det igen: För att ta satsa måste man backa.

Jag tippar att LHC:s SHL-lag kommer på en tiondeplats i tabellen i år. Men om den där kemin mellan lagdelarna, och det hårda jobbet byggs upp under säsongens gång, kan en lagmaskin vara jobbigare än vad man tror att möta i ett play in eller ett slutspel. Att slå ur underläge kan passa det här laget perfekt. Ingen press, inga förhoppningar – det är bara att tuta och köra i det tysta. Om flera av dessa spelare snabbt lyckas förmedla sin talang rätt på isen, hitta sina roller och tro på sig själva kommer den här resan bli otroligt spännande att följa. Precis lika spännande som det var att följa Finlands i VM.