– Det började med att min storebror Conny och jag samlade dagfjärilar 1960. Vi var noviser, samlarvurmare, älskade skog och mark och plockade larver som vi födde upp i glasburkar, kläckte så mycket det gick, gjorde håvar av nylonstrumpor och byggde spännbrädor. Med tiden kom samlandet att bli något helt annat. Jag har av nostalgiskäl sparat några lådor med fjärilsamlingar från 1961.

Intresset hamnade senare på skalbaggar, men 1970 var han tillbaka på fjärilar igen då han läste till entomolog (entomologi, läran om insekter).

– I Uppsala forskade jag i sex år och genomförde fyra års fältförsök på en speciell fjäril (tallspinnare) för att ta reda på vad arten hade för fiender i naturen. Jag satte ut larver, puppor och ägg i naturen och kom fram till att 15 arter av parasitsteklar levde av tallspinnare.

Artikelbild

| Jimmy Adolfssons insektsskåp och fjärilssamling är imponerande. Idag sammanställs den för att senare kunna skänkas

1972 bestämde han och Conny att de skulle föda upp alla svenska svärmare och spinnare - uppskattningsvis några hundra – och dessutom fotografera hela utvecklingsserien. Sammanfattningsvis födde bröderna med viss hjälp upp ett 30-tal arter om året mellan 1972-1994.

– Samlingen håller nu på att ometiketteras för att Riksmuseet ska kunna överta den. Jag lägger fyra-fem timmar om dagen på att skriva etiketter. Hur många fjärilar det är? Cirka 800 arter. Jag kan ha 100-200 nålade exemplar av en art. Här finns hela stadier sparade då jag förr hade tillgång till frystork vilket gjorde att vi frystorkade ägg, larver och puppor som annars inte går att preparera så de bevarar sitt naturliga utseende. Samlingen är unik. Det här var jag och Conny ensamma om i Sverige.

Att hobbyn idag även omfattar vandrande pinnar bottnar i mer av en slump när Jimmy Adolfsson mer eller mindre fick överta några djur.

– Det är kul att till skillnad från fjärilarna ha någonting som lever. Arten (Eurycantha calcarata) är lättskött, lever på marken och kräver inga högre burkar. Vintertid äter mina 15 par sallad för cirka 200 kronor i veckan. Sommartid duger det med björnbär, ek, hallon, hassel och rosor.

Artikelbild

| Några granna exemplar av arten Eurycantha calcarata.

Jimmy Adolfsson är tveksam till att rekommendera just den här arten av vandrande pinnar till barn. Hanens tagg på baklåren kan orsaka sårskador på fingrar.

– Att handskas med djuren är oftast ofarligt. Det är just taggen som kan vålla bekymmer. Här bör man vara försiktig.

Artikelbild

| Vandrande pinnar är svåra att upptäcka i sina naturliga miljöer.

Naturhistoriska riksmuseet uppger att det existerar cirka 2 500 arter av vandrande pinnar i världen – alla är växtätare. Längden går från bara några centimeter till över en halv meter. Den tyngsta väger 50 gram. En del arter har till och med stora vingar och kan flyga.