Produktionen på glasbruket är igång igen. Den över 1 100-gradiga glasmassan lyser återigen starkt inne i ugnarna.

– Det känns riktigt bra att vi kan köra och har fått våra jobb tillbaka. Nu tror vi på det här och de nya ägarna verkar veta vad de håller på med, säger glasblåsarmästaren Ronnie Ståhl som arbetat på glasbruket sedan 1975.

Ronnie har alltså jobbat på Reijmyre glasbruk i 44 år. Förutom de perioder han varit arbetslös, när konkurserna drabbat det anrika bruket, som startade sin verksamhet redan 1810,

Artikelbild

| Tillverkningen är återigen i gång vid det anrika glasbruket. Glasblåsarmästaren Ronnie Ståhl fångar upp den heta glasmassan som snart ska bli en vacker vas.

– Jag har varit med om fyra eller fem konkurser, så visst blir man lite luttrad. När jag började här var det 150 anställda i företaget, berättar Ronnie under tiden som han lyfter ut glasmassa ur ugnen.

I slutet av 1800-talet var det så många som 300 personer anställda på glasbruket. I nystarten med de nya ägarna, Liselotte och Ronald Bengtsson, handlar arbetsstyrkan till att börja med om sex personer.

– Mycket har förändrats, men hantverket är alltid detsamma, konstaterar Ronnie med ett leende.

Yrkesstoltheten och kärleken till bygden övervinner det mesta.

Artikelbild

| Glasblåsarmästaren Roland Sonevang munblåser en av många vaser som ska fram i nystarten.

– Utan glasbruket skulle byn inte vara densamma längre. Den skulle nog dö ut, säger Ronnie och ser mer bister ut.

Den här dagen är det en serie av vasar som ska tillverkas till företaget Svenskt tenn i Stockholm. De ska vara så lika varandra som det bara går. Men varje vas är också unik, eftersom det inte går att göra varje vas exakt likadan. Från den heta glasmassan till färdig produkt, tillverkas vasarna för hand. Ett snabbt knyck och in med lite luft i "blåsröret" för att hitta den perfekta formen. För en lekman är det svårt att förstå hur det går till, nästan som magi.

Artikelbild

| Ronnie Ståhl har varit med om många konkurser och nystarter under sina 44 år på Reijmyre glasbruk.

– Det är det som är tjusningen. Men det är också det som är dyrt. Det är många händer som är inblandade på vägen, säger dekorsliparen Ronald Winther, som arbetat på bruket sedan 1979.

Han var inte alltför optimistisk när den senaste konkursen blev verklighet strax före jul förra året.

Artikelbild

| Ronald Winther är dekorslipare och trodde inte att bruket skulle resa sig igen efter den senaste konkursen.

– Nej, då trodde jag det var kört för all framtid. Främst för att en av ugnarna var trasig. Därför känns det förstås extra bra att vi är igång igen och de nya ägarna har gjort krafttag för att vi ska få en bra start, fortsätter Ronald.

Glasblåsarmästaren Roland Sonevang har varit Reijmyre glasbruk troget i 28 år och har också varit med om ett antal konkurser och nystarter.

Artikelbild

| Sedan 1810 har det tillverkats munblåst glas vid Reijmyre glasbruk. Nu är produktionen igång igen.

– Vi tror på det här och är optimistiska, säger han och levererar ännu en vas för nedkylning.