Det är möjligt att grusvägen tar slut vid gården Valla ute på Vikbolandet, men det är just där en annan resa tar vid.

Jenny Hobergs egen livsresa.

– Livet är till för att leva. Jag gör det fullo, säger hon och skrattar.

Artikelbild

| Jenny Hoberg lämnade storstadspulsen i Malmö och landade ute på gården Valla. Här, ute på Vikbolandet bland djuren, slutar hon aldrig drömma och utmana. "Ju mer nej jag får desto mer ja blir jag", säger hon.

Valla var en gång i tiden en gård av röda hus med vita knutar, som saknade vatten, el och avlopp. Det var då... I dag finns här, bland djuren, en gårdsbutik, mejeri och bed and breakfast och husen har en helt annan färg.

– En nyans av grönt. Jag älskar grönt. Jag målade nog om hela stora huset på ett dygn. Jag kunde inte vänta, säger Jenny.

Det har passerat många yrken och städer på hennes resa från barndomen och storstadspulsen i Malmö via Halmstad till Norrköping. Hon landade på östkusten lagom till årskurs 8 på Djäkneparksskolan och engagerade sig direkt i allt.

– Det fanns inte en ensemble jag inte var med i. Jag sjöng, dansade och målade. Jag fick det från mina föräldrar, som sysslar med konst och musik, säger Jenny.

Artikelbild

| Tre små nykomlingar på gården ute på Vikbolandet, som har ett 40-tal getter, två fjällkor och en tjur i hagen.

I dag har hon rotat sig ute på Vikbolandet tillsammans med sin man Jerry och parets fem barn. De flyttade ut till gården 2004.

– Att byta klackskor mot gummistövlar var spännande, säger Jenny.

Artikelbild

| Bråvalla Gårdsmejeri kommer producera runt 1,5 ton getost under 2019.

Det finns ett men?

– Många undrade vem jag var och vilken släkt jag kom ifrån. Det var inte alltid så välkomnande. Jag kände, i början, att man inte kände någon här ute så det var inte det lättaste att bevisa att en storstadstjej kunde bli lantbrukare.

Artikelbild

| Den södra flygeln var förlorad och skulle rivas, men Jenny Hoberg ville annat. Hon byggde om och öppnade ett B & B där 2009.

Berätta.

– Jag minns så väl, när jag skulle visa upp och presentera mina ostar för första gången på Ica i Östra Husby. Jag hade precis öppnat gårdsbutiken och var spänd på reaktionerna. Folk var trevliga och nyfikna, men när de frågade vilken släkt jag kom ifrån och jag svarade ”jag är inte härifrån” gick de bara. Jag fick ringa till svärmor, som är från Vikbolandet. Hon fick bli mitt dragplåster, säger Jenny.

Artikelbild

– Jag älskar verkligen Vikbolandet. Det är fantastiskt vackert, men jag har fått bevisa lite mer än andra.

Ett 40-tal getter, två fjällkor och en tjur går tillsammans i lugn och ro i hagen, där vägen slutar och gården börjar. Vägg i vägg ligger gårdsbutiken och mejeriet. Det var en gammal ladugård, som Jenny Hoberg byggde om för sina drömmars skull och tankar.

Artikelbild

När blev det så här?

– Det var en natt i maj 2012.

Artikelbild

En natt i maj?

– Jag väckte Jerry mitt i natten och sa "jag vill ha en gårdsbutik och getter". Jag hade länge gått och funderat att jag ville göra något mer av marken vi har. Han ville inte ha getter och somnade om, men innan han hade vaknat hade jag redan bokat getter. De var på väg hit. Han trodde inte mig först, men jag är ganska svår att stoppa, när jag får en idé, säger Jenny och skrattar.

Artikelbild

– Det är omöjligt. När hon bestämt sig så blir det så, säger Jerry och ler.

Som bygget av bed and breakfast i den, som Jenny kallar huset, södra flygeln.

Artikelbild

– Det gick verkligen inte att bo där. Det fanns tankar på att riva hela huset, men jag ville annat och öppnade ett B & B 2009. Många var skeptiska. "Det funkar aldrig", men sånt ger mig bara bränsle. Idag är det en viktig del av allt här ute. Det räcker inte med bara ett mejeri. Det krävs lite av allt för att få det att gå runt.

Bråvalla Gårdsmejeri kommer producera 1,5 ton getost i år.

Artikelbild

– Min mamma kommer från Finland, högst uppe i norr vid polcirkeln, och mitt intresse för ost kommer därifrån. Jag minns än idag, när jag och min gammelmormor mjölkade kor och gjorde ost.

Var hämtar du din inspiration?

– Det kommer från barndomen. Jag minns hur vi samlades i köket och lagade mat med familj och släkt. Jag har alltid älskat att smaker och dess spännande kombinationer, men jag hämtar också mina idéer från historien, miljön, upplevelser och människor.

På väggen i den lilla gårdsbutiken hänger flera utmärkelser för gårdens ostar.

– Jag vill ha bekräftelse. Jag vill veta vilken nivå jag är på. Min första ost jag tävlade med var en enkel och naturell bredbar ost. Jag läste nog listan minst tio gånger från SM i mathantverk i Umeå innan jag förstod att det faktiskt stod Valla Gård på raden över brons. Jag blev överlycklig.

Det är mer på gång i Valla.

– Jag ska öppna en gårdsrestaurang. Jag blev precis klar med min utbildning och ser mycket fram mot. Jag vill ha så mycket lokalt från Vikbolandet på den. Det finns mycket att hämta från gårdarna här omkring.

En Vikbolandstallrik?

– Absolut. Det är min vision. Jag har bilden klar i mina tankar. Det är som en tavla här inne, säger Jenny Hoberg.

Vem vågar säga emot henne?