Den högresta vassen i kärret faller undan för undan för liarnas slag.

– Det går fortare med lie än med röjsåg, menar Gustav Eriksson.

– Ett tufft arbete! Vass är hårt, man får ta i med hela kroppen, pustar Collette Coumans och torkar svetten ur pannan.

Artikelbild

| Jonas Hedlund och Gustav Eriksson var två av åtta lieslagare när Hulthagekärret befriades från vass.

Tillsammans med sex andra från Vreta Kloster-baserade firman Slåttergubben befriar de kärret från vass, grästuvor och albuskar.

Uppdragsgivare är Motala kommun.

Albuskarna tas bort med en så kallad bladhacka, ett spadliknande redskap med vass kant.

– Det ser ut rekvisita till en skräckfilm, skojar Gustav Eriksson innan han imponerande snabbt hugger till och får upp en albuske, inklusive hela rotpaketet.

Artikelbild

| Lieslagning är ett hårt fysiskt jobb som dessutom kräver god teknik.

Rensningen av Hulthagekärret görs i stort sett varje år.

– Det gynnar den biologiska mångfalden. När vassen tas bort gynnas de lågväxande växterna, som orkidéer som det finns gott om här, säger Jonas Hedlund medan han bryner liebladet..

Artikelbild

| Collette Coumans bryner liebladet var tionde minut.

Han berättar att ängar är otroligt artrika och menar att det är en viktig uppgift att hålla dem öppna.

– Det finns bara en bråkdel ängsmark i Sverige jämfört med för hundra år sedan.

Artikelbild

| Bladhackan är ett effektivt redskap på sly.

Gängets jobb i Hulthagekärret sträcker sig över två dagar. Eftersom man vill kunna börja arbeta tidigt på morgonen övernattas det i små tält på platsen.

– När vassen torkat till kommer vi tillbaka och räfsar ihop allt innan det körs bort. Vi avlägsnar näringen från kärret. Det gör att vassen får sämre förutsättningar och blommorna bättre möjligheter att växa, förklarar Gustav Eriksson.