Men de båda tyckte hyfsat lika när det kom till frågorna om integration, migration.

– Fast vi kommer från helt olika bakgrund. Jens är musiker, journalist och jag är polis. Så tänkte vi, att vi måste skriva en bok om det här, berättar Mustafa Panshiri om hur han och Jens Ganman kom att skriva en bok ihop. På våren 2018. Hösten samma år sitter de nu på Motala bibliotek inför en föreläsning med utgångspunkt i boken "Det lilla landet som kunde". En bok om den svenska integrationen.

Deras bok kom ut i april 2018 men Jens Ganman säger att det inte är förrän nu som den tagit fart.

– Det är lite ovanligt när det gäller sådana här fackböcker. De brukar ha en väldigt kort brinntid. Men ämnet blir ju mer och mer aktuellt hela tiden.

Hur fick ni idén till boken?

– Mustafa hade kontaktats av flera förlag som ville göra en annan typ av bok med honom, mer baserat på hans liv, berättar Jens.

– "Resan från Afghanistan till Sverige", men jag tänkte - nej, säger Mustafa och fortsätter:

– Det finns ett annat ämne som är mycket större än min resa, svensk integration och migration behöver diskuteras på ett ärligt och öppet sätt. Jag kunde inte tänka mig att skriva om det tillsammans med någon annan än Jens.

Mustafa menar att han ibland kan tappa hoppet, när han är ute och föreläser för de som jobbar med integration.

– För vi ligger så långt efter i Sverige i de här frågorna. Andra länder ligger före oss. Det är som att vi precis börjat vakna upp. När det slår mig hur långt vi har kvar, då kan jag tappa hoppet lite.

– Vi har kastat bort tio värdefulla år på att ha en debatt om hur debatten ska bedrivas. Väldigt meta. När andra länder har gått förbi det och börjat gå på frågan hur man ska lösa problemen, kommenterar Jens.

Varför har vi i Sverige fastnat på den frågan?

– Vi tar upp det i ett kapitel i boken och vi har en teori om att i början på 90-talet var det några få svenska skribenter med Jan Guillou i spetsen som hämtade hem uttrycket "islamofobi" från England. Det sattes en ribba där. Han och Mona Sahlin och några fler var som hökar på alla som ville diskutera problem eller utmaningar och anklagade dessa för att vara rasister och islamofober. Då drogs sig många tillbaka in i skalet. Så slösades många år bort. Sverige är ett väldigt litet land, så det är lätt för en, två eller tre personer som har stora mediala plattformar att sätta en agenda, säger Jens.