Kanske har du bara haft ögonen på den där oansenliga beigea burken på hyllan i butiken och undrat vad det är fråga om. Eller slagit till och köpt en burk för att göra din egen hummus och sedan har den bara blivit stående.

Oavsett vilket är det dags att lyfta tahini till de höjder den faktiskt förtjänar. Precis som med olivolja har den dyrkats runt Medelhavet, i Mellanöstern och Nordafrika i århundraden och är en stor del av regionens gastronomiska traditioner.

Djup och balans

Artikelbild

| Tahini är en smakrik pasta som görs på krossade sesamfrön. Den har dyrkats runt Medelhavet i århundraden.

Det handlar alltså om den trögflytande pastan som tillverkas av krossade sesamfrön. Smaken och konsistensen påverkas av huruvida fröna är skalade och/eller rostade innan de krossas. De ljusare varianterna brukar vara lite mildare. Konsistensen kan variera mellan alltifrån riktigt tjock och fast till slät och rinnig. Ibland får man röra om ordentligt för att få den att blandas över huvud taget.

All tahini har dock en angenäm, intensivt nötig och lite jordig smak som ibland kan gå åt det bittra hållet. Men också en förmåga att skapa djup och balans, framför allt i kombination med citron och salt.

Inga stora mängder

Som en ren bonus är tahini rena vitaminboosten när det handlar om nyttiga fettsyror, protein och viktiga mineraler. Även om den är väldigt kaloririk är det som sagt nyttiga fetter, och det krävs inga stora mängder för att åstadkomma den där suveräna sesamrostade smaken.

Artikelbild

| Jord är förutsättningen för allt gott på bordet.

Bred den på mackan, rör ut den till en salladsdressing, smeta den på rostade grönsaker, blanda till en dipp, ha ned den i kaksmeten – ja, du kan till och med ringla den över glass. När du väl har lärt dig hantera den tröga sesampastan inser du hur användbar den faktiskt är.

Utan tahini har vi till exempel vare sig hummus eller baba ganoush. Två delikatesser vi lärt oss att älska på senare år. Nu är det hög tid att låta tahinin ta över tronen.

Artikelbild

| Mia Gahne skriver om mat varje vecka.

I förra veckan stod jag i ett kök på Kreta och kokade de vackraste kronärtskockor jag någonsin skådat. I går stod jag i mitt provkök i Stockholm och kokade nyupptagen tjock vit sparris från Tyskland. Båda smakade fantastiskt.

Och så slår det mig – tänk vilka rena fina smaker jorden bara GER oss! En tistel med blad som går att doppa i vitlökssmör och kan få en att tala i tungor av ren hänfördhet. En uppstudsig knopp som växer under jorden och bär på budskap om vårväder och bättre tider, samtidigt som dess mjälla sötma är en snudd på utomjordisk njutning.

Artikelbild

| Låt tahini ge smak till torsken. Kalasgod rätt där tahinisåsen blir pricken över i.

Och visst ligger det både pengar och arbete bakom allt det fantastiska. Människor som odlat, skördat och distribuerat. Men likväl är det jorden som skapar förutsättningarna för att det ens ska vara möjligt. Jorden är en lagspelare som det är lätt att glömma bort i den kulinariska kuppen. Utan jorden, inget på borden.

Ändå ägnar vi den knappt en tanke. Såvitt vi inte är lantbrukare eller vinkonnässörer, och vet precis allt om hur viktigt det är med jordmån, kalkhalt, lerlager och ph-värde. Men har man någonsin sått fröer eller planterat sticklingar har man likväl upplevt den där välgörande känslan av jordmull och ursprung. Det är självaste jorden som föder oss. Även om vi sedan köper resultatet i lysrörsupplysta livsmedelsbutiker.

Artikelbild

| Låt tahini ge smak till torsken. Kalasgod rätt där tahinisåsen blir pricken över i.

Jag säger som Arja Saijonmaa. Typ. Jag vill tacka jorden. Som gett mig så mycket.

Det är dags att lyfta tahini till de höjder den faktiskt förtjänar.