Ola Johansson är född och uppvuxen i Igelfors norr om Finspång och har i princip aldrig bott någon annanstans. Men för snart två år sedan flyttade Ola och hustrun Gunnel till Västervik, där dottern Agnetha bor med sin familj.

– Vi hade ju varit här och hälsat på och tyckte att det var mysigt, säger han.

I Igelfors hade han en stor verkstad och ett tiotal bilar. Ola, som är svetsare i grunden, är självlärd mekaniker men har haft ett tajt gäng omkring sig under sina år som banracingförare. Under de sista 20 åren av sin yrkeskarriär jobbade han som konsult inom några av Finspångs industrier.

Artikelbild

| Importerad. MGA:n av märket MG som Ola Johansson kör är en kopia av hans allra första bil. Han har importerat den från USA och renoverat den från grunden.

För närvarande äger Ola Johansson fem bilar. En Ferrari 348 från 1992. En MG MGA från 1959. En Mercedes SLK från 1997. Och en Mercedes 280 från 1999. Och den modifierade MGB GT som han huvudsakligen tävlade med under sin karriär som banracingförare. Den står i Vagnhärad i väntan på att hitta en köpare.

Den röda MGA:n skeppade han hit från USA 1989 då hans dotter, som då bodde i Kalifornien, hittade den på Olas uppdrag.

– Jag hade varit på jakt efter just en MGA eftersom det var min första bil, säger Ola och berättar att den röda pärlan såldes när familjen fick sitt första barn. Någon barnvagn gick inte in i den tvåsitsiga skönheten, så den såldes till förmån för en mer praktisk Volvo Amazon.

Bilen plockades isär, blästrades och lackades om från gul till röd. Men annat kom emellan, renoveringen avstannade och återupptogs först 2013. Nu pryder den sin plats i garagelängan i Västerviks södra delar. Och då och då får den komma ut och glänsa ikapp med solen.

Artikelbild

| Framgångsrik. Mer än 100 gånger har Ola Johansson stått på pallen och hans priser finns väl synliga i huset.

I 28 år deltog han i olika typer av banracing. Men som ung var det motocross som gällde.

– Jag körde för Vargarna i Norrköping under tio år men sedan förstörde jag ryggen och tvingades sluta. Om det var hårt arbete eller motocrossen som orsakade det vet jag inte.

Artikelbild

| Krom. De kromade detaljerna är många och glänser i solen.

Banracingen kom in i hans liv många år senare.

– Jag och en kompis var och tittade på en tävling. Jag var 39 år och tänkte att "det där ska jag hålla på med".

Artikelbild

| Krom. De kromade detaljerna är många och glänser i solen.

Det kunde ha stannat vid en tanke, men Ola kunde inte släppa planerna på att börja köra sportvagnsrace. Han köpte en MGB GT med trasig motor.

– Det var ingen nackdel. Den skulle ändå trimmas.

Artikelbild

| Minnen. Ola Johansson har deltagit i hundratals tävlingar och har många minnen från åren som racerförare.

En Volvomotor sattes in och Ola körde i tre år utan att bryta en enda tävling. Han hamnade på prispallen varenda gång.

Bilen uppgraderades för varje år för att bli ännu bättre och snabbare. Ola testade också andra bilmodeller, som Tiga och Honda. Men det var ändå MGB:n som förblev favoriten.

Totalt körde han runt 300 tävlingar mellan 1981 och 2008, främst i klassen modsport 1, som är en snabbaste tävlingsklassen för modifierade sportvagnar. Att han var något äldre visade sig inte påverka resultaten nämnvärt.

– När jag var 60 år vann jag totalsegern i klassen, säger han och visar stolt upp ett bevis på prestationen.

Tävlingarna har körts runtom i Sverige samt i de nordiska länderna. Rädd har Ola Johansson aldrig varit, trots att farterna varit höga – ibland uppemot 260 kilometer i timmen.

– Jag har råkat ut för krockar och avåkningar men aldrig skadat mig allvarligt, säger han.

67 år gammal la han av med tävlandet.

– Det är en dyr sport och jag kunde inte finansiera den med pensionspengar.

Några år efter att han slutat, fick Ola ett återfall och körde ytterligare några tävlingar. Men nu är det enbart nöjeskörning som gäller. De röda bilarna i garaget – MGA:n samt Ferrarin, väcker blickar när de tas ut på vägarna. Ola har även gett sina båda döttrar varsin MG och en av dessa rullar runt i Västervik, med dottern Agnetha och hennes familjemedlemmar vid ratten.

– Jag köpte varsin bil åt mina döttrar när de var små som jag tänkte renovera upp. Men arbetet kom av sig, jag sålde dem och köpte nya lite senare. Så de fick vänta på sina bilar tills de var över 40 år, säger Ola Johansson.