Vi möts på Nils Ringborgs kontor högst upp i huset med adress Vattengränden 2. Trots det snöiga gråvädret är utsikten över Norrköping och Strömmen härifrån magnifik.

Men nu var det inte den flotta utsikten som föranledde den här intervjun. Själva anledningen är att Nils Ringborg fyller 60 år den 23 mars. Så stort och märkvärdigt verkar han inte tycka att det är, möjligen känns det en smula overkligt.

– Jag känner mig ung och modern. Livet tuffar på. Det är som det är. Jag jobbar på och tycker det är kul.

Artikelbild

| Ser framåt. Nils Ringborg lever efter devisen "Det här är första dagen på resten av ditt liv". Han ser inget värde i att gå och oja sig över gårdagen.

Han minns när han var runt 20 och hans egen pappa fyllde 60 och bjöd hem folk.

– Vilka jäkla dinosaurier alla är, tänkte jag då, säger han och ler.

Vi backar bandet. Nils föddes i Hageby. Familjen bestod förutom mamma och pappa även av tre systrar. När Nils var tre år flyttade familjen till Kneippen. Senare gick flyttlasset till Lindö. Han började jobba tidigt.

– Jag har jobbat sedan jag var 13–14 år. Då städade jag på Alvarbåtar. Och så jobbade jag på Esso i Hageby.

När det blev dags för gymnasiet valde han ekonomisk linje på Kungsgårdsgymnasiet. Han har alltid haft lätt för siffror.

– Jag valde kameral, den tråkiga inriktningen.

Nils trivdes på Kungsgård. Han tyckte att det var en bra skola och bra lärare. Fortfarande har han kontakt med en del gamla skolkamrater i Norrköping.

– Två dagar efter gymnasiet flyttade jag hemifrån.

Han utbildade sig till sjöofficer vid Sjökrigsskolan. Utbildningen är fyraårig och snart stod han som ung fartygschef för en minsvepare.

Utbildningen tycker han fortfarande att han har nytta av i sitt ledarskap.

– Sjön danar människor. Du måste vara en tydlig ledare, du måste fatta beslut, se detaljer och använda den kunskap du har.

Efter Sjökrigsskolan gick han vidare till Handelshögskolan.

– Jag var inte predestinerad till att bli yrkesofficer. Det har varit så mycket nedskärningar inom försvaret.

Nils Ringborg har varit på Holmen i sammanlagt 19 år, fast i två omgångar. Han har stuckit emellan med att vara vd på Sörmlands Grafiska och på Forbo parkett.

– Det var jättekul med nya erfarenheter.

"Kul" och "bra" är två ord som ofta återkommer under samtalet. För den oinvigde kan det vara svårt att förstå vad det är för kul med möten, många resor i tjänsten och så siffror.

– Det kan tyckas vara lite torrt men jag tycker det är kul. Jag gillar att se resultat.

Som liten hade han ingen aning om vad han skulle bli.

– Mamma var veterinär, en riktig A-student. Hon hade stora krav. Pappa var självlärd affärsman. Han hade dyslexi. Det har inte jag, säger Nils som tycker att han redan från start fick stor frihet att göra sina egna val.

– Livet har fört mig in på de här vägarna.

Men allt är inte arbete ens för en vd på Holmen Paper. Det finns en familj också. Och vi backar bandet igen.

Den 28 juli 1979 hände något avgörande. Nils hängde med en kompis hem. Där i det värmländska köket satt en kompis till kompisen. Hon hette Diana och mötet med henne glömmer han aldrig.

– Det var som ett blixtnedslag.

På frågan vad det är han uppskattar hos Diana, som sedan kom att bli hans fru, beskriver han ett fantastiskt leende och att hon har en "känsla för människor".

– Och så är hon skitsnygg förstås. Det är en kul resa vi gjort tillsammans.

Diana är sjuksköterska, KBT-terapeut och egenföretagare. Tillsammans har de tre vuxna utflugna barn.

– Det är fantastiskt. Vi blir lika glada varje gång de kommer hem.

På frågan om han var hemma med dem när de var små blir svaret:

– Ett halvt nej.

Intressen och vänner har han många. Skogen ligger honom varmt om hjärtat som den skogsbrukare han är på Öjelsbo gård utanför Valdemarsvik. Dit åker han gärna från hemmet i Norrköping och där kopplar han av med att röja skog och annat.

– Jag är mycket engagerad i skogsdebatten. Det finns cirka 330 000 privata skogsägare i Sverige. Många har sin egen lilla plätt som de vårdar som sin baby.

Att gå på fotboll, spela tennis och åka skidor är andra intressen. Varje år åker han Vasaloppet, öppet spår. Då är alla barnen med också.

– Det är min årliga check på att jag orkar.

Sammanlagt har han deltagit 18 gånger. I år var det en kylig upplevelse. Nils älskar helheten, att iaktta alla olika människor som åker eller engagerar sig genom att dela ut blåbärssoppa. Där finns en vänlighet.

– Det är som att skära en korvskiva av Sverige. Det innehåller allt.