Ledare Som väntat bestämde sig inte bara Centerpartiet, utan också Liberalerna i helgen för att ställa upp på Annie Lööfs stödhjulspolitik. I Liberalernas fall ventilerades emellertid motstånd offentligt och det är ett starkt splittrat parti som ämnar rösta ja till ytterligare en mandatperiod med Stefan Löfven som statsminister.

Hela tiden efter riksdagsvalet har Jan Björklund agerat Lööfs knähund, kanske för att han av någon anledning räds för att framstå som mindre "liberal" än Lööf. Det är i så fall en tveksam tolkning av den egna ideologin och därför förvånar inte heller det interna motståndet mot utvecklingen. Den politiska samsyn som länge funnits i många frågor mellan Liberalerna och Moderaterna riskerar nu att brytas, med oklara långsiktiga verkningar.

Till råga på allt ser inte Björklund ut at få bli statsråd igen. Liberalerna liksom Centern lär formellt stå utanför den nygamla ministären Löfven, men i praktiken ändå ingå i densamma! Det tänkta samarbetet i olika sakfrågor framstår som långt intimare än den budgetsamverkan Vänsterpartiet fick delta i under förra mandatperioden. I praktiken binder alltså de båda borgerliga (?) partierna upp sig mot Socialdemokraterna, men utan att få direkt inflytande över den politiska verkställigheten.

Det svårbegripliga är emellertid typiskt den Lööf vi lärt känna närmare de senaste månaderna, som låtsas vara handlingskraftig men i själva verket bara har svårt att bestämma sig. Stefan Löfven har god anledning att le i mjugg. Det blir mycket lättare att tillfredställa stödhjulspartierna när han inte behöver dela med sig av ministerposter. Nu kan han i lugn och ro dra knepiga överenskommelser om arbetsrätten och marknadshyror med mera i långbänk. Utredningarna lär inte bli färdiga förrän mot slutet av mandatperioden och Lööf lär inte försöka pressa fram ett extra val ett år eller så före ordinarie val i händelse av att Socialdemokraterna til syvende og sidst struntar i vid det laget redan flera år gamla överenskommelser.

Det är just då som det liberala sveket riskerar att svida som allra värst, men att svinhugg går igen riskerar Lööf & Co att få känna på långt tidigare än så. Just nu sitter hon, Björklund och ett antal andra så kallade liberaler och ber en bön för att Vänsterpartiet inte ska rösta nej till ministären Löfven. Centern och Liberalerna har alltså gjort sig precis så beroende av V som man tidigare fruktade att man skulle bli av SD. Vad har man då egentligen vunnit?