Ledare Solna kommun har fått kritik för att man infört en regel där nyanlända som har uppehållstillstånd bara får bostad garanterad av kommunen i två år. Det är nämligen så länge man anser att den så kallade etableringstiden sträcker sig. På två år bör en person som fått uppehållstillstånd hinna etablera sig så pass mycket i Sverige att man är kapabel att ordna en egen bostad. Eftersom väntetiden för uppehållstillstånd brukar vara lång, har ju personen ofta vistats i landet betydligt längre tid än två år.

Men Solna har alltså kritiserats för denna regel eftersom den yttersta konsekvensen blir att personer kan tvingas flytta från den kommunala bostaden mot sin vilja. De är dock inte ensamma i kommunsverige med att ha denna princip, många andra kommuner gör likadant, inte minst i Stockholmsregionen som präglas av bostadsbrist.

Grunden till det hela handlar om att ställa krav på människor som kommer hit, precis som vi gör på infödda svenskar där vi förväntar oss att varje vuxen är kapabel att själv ordna en bostad. Det är fullt rimligt och bra att Solna kommun ställer de kraven. Överlag borde kommuner inte vara rädda att ställa krav på vuxna människor. Det gäller bostäder men också försörjningsstöd.

Kommuner bestämmer själva över vilka krav som ska gälla för att få försörjningsstöd. De kommuner som ställer krav på motprestationer har i många fall också betydligt färre som lever på bidrag. Motprestationerna kan vara att utbilda sig eller delta i olika arbetsmarknadsinsatser åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Att leva på försörjningsstöd ska inte vara likställt med att vara ledig.

Helsingborg och Sundbyberg är exempel på kommuner som infört obligatoriska hembesök hos de som söker försörjningsstöd. Det har visat sig att långt ifrån alla haft rätt till bidrag när man kontrollerat om de verkligen bott på adressen de uppgett.

Ett annat exempel är Växjö kommun som till skillnad mot nästan alla andra kommuner inte kompenserar för indraget studiebidrag om en ungdom skolkat. I de flesta kommuner går nämligen kommunen in och betalar mellanskillnaden om studiebidraget dras in på grund av skolk och familjen lever på försörjningsstöd. Det skickar helt fel signaler om vikten av föräldraansvar och att utebliven närvaro i skolan får konsekvenser. Växjö kommuns regler har nyligen prövats i domstol och där har man slagit fast att det inte är olagligt att inte ersätta studiebidrag med försörjningsstöd.

Många goda exempel på sunt kommunalt kravställande finns alltså. Nu är det upp till bevis för de kommuner som ännu inte tagit sig i kragen att börja göra just detta. Samhället ska ha ett väl fungerande skyddsnät för den som är utsatt och behöver hjälp, men då ska det vara hjälp till just utsatta människor och inte till de som är kapabla att jobba, plugga och ordna bostad. Kommunen ska inte lägga onödiga skattemedel på att curla medborgarna. Att ställa krav är att bry sig – även på kommunal nivå.