Insändare Svar på "Prosodi är en del av SFI-utbildning", 12/4

Jag är före detta SFI-och svenska 2-lärare, och under större delen av mitt liv har jag verkat inom det språkområdet. Idag är jag självkritisk. Vet att jag godkänt elever som varit väl godkända i läsförståelse, hörförståelse och skriftlig produktion, men inte helt uppnått kraven för de muntliga delarna. Trots detta har jag godkänt, tänkt att den muntliga kompetensen kommer med tiden. Och Skolstyrelsen har alltid förordat en helhetsbedömning av elevens språkliga förmåga.

Frågan om prosodi är ingalunda enkel. Jag vet att prosodin ska vara en del av SFI-undervisningen. I kunskapskraven talas om gott flyt, men det står ingenting om gott uttal och rätt betoning. Begreppen prosodi eller satsmelodi nämns inte med ett ord. Ett snabbt och gott flyt har många utrikes födda, men blir ändå inte förstådda. Vi lurar både oss själva och våra nya svenskar om vi förnekar, att prosodin hos många med godkänd SFI brister. Inom vården och hemtjänsten hör vi om vårdtagare som prisar den utlandsfödda personalen för dess omtanke, vänlighet och villighet att hjälpa, men samtidigt är frustrerade av att inte förstå vad som sägs. Ibland kommer önskemål om helsvensk vårdare, inte för att man är emot utlandsfödda, utan för att man mår bättre, när man får god språklig och social kontakt.

Kanske vår främste prosodiexpert idag är Olle Kjellin, läkare och språkvetare, ibland kallad ”språkdoktorn”. Han förordar att de första veckornas språkinlärning huvudsakligen ägnas åt prosodi. Eleverna får genom sådan träning möjlighet att inhämta och befästa en ny språkmelodi, de lär sig gångbara fraser, får en hel del grammatik på köpet, ett användbart ordförråd och tränar även sin hörförståelse.

Sedan kan man fortsätta med övriga grundpelare.

Helmi Jönestam

IM-are och f d språklärare