Instrumentets ton är mjuk men klangfull. Liksom Hasse Andersons egen röst när han frågar:

– Nå, vet du vad instrumentet heter?

Lätt. Det är en balalajka. Hasse Anderson nickar bekräftande, väl medveten om att han i sin butik har gott om instrument som de flesta av oss inte har en aning om vad de heter. Det blir lätt så. Har man drivit musikaffär i 59 år och hela tiden varit utrustad med ett öppet och nyfiket sinne är det förmodligen ofrånkomligt att det har samlats ett till synes aldrig sinande lager av musikinstrument i alla tänkbara former, färger, ursprung och storlekar på hyllorna.

Artikelbild

| Musikprofil. Efter nästan 60 år i branschen tänker Hasse Anderson avveckla Pianotjänst. Helst vill han att någon annan ska ta över.

Men nu är det slut.

84 år gammal känner Hasse Anderson att åldern börjar ta ut sin rätt och inom kort avvecklar han sitt livsverk, musikaffären Pianotjänst på Nygatan. Fast han gör det ytterst motvilligt, bör tilläggas.

– Det känns väldigt vemodigt. Ledsamt. Jag har haft så många fina år här och träffat så många trevliga kunder. Pianotjänst och musiken har varit mitt liv i nästan 60 år. Men nu är tiden inne att släppa det.

Ett seglivat rykte berättar förresten att Hasse Anderson behärskar och kan spela på alla instrument, även de mest udda, han har i sin källarlokal på Nygatan. Han skrattar lite förläget när ryktet kommer på tal och reder ut begreppen.

Artikelbild

| Gammal vän. Under hela hans liv som musiker har basen var ett av Hasse Andersons favoritinstrument.

– Jag kan demonstrera alla instrument du hittar här inne. Det kan jag. Men det är inte samma sak som att kunna spela på dem.

Med sina nära 60 år är Pianotjänst en av Norrköpings mest långlivade musikaffärer. Hasse Anderson växte upp i Berga, innan området ändrade karaktär och villorna tog över, och var tidigt inne på ett yrkesliv i musikens tjänst. Han utbildade sig till pianostämmare på Musikaliska akademien i Stockholm och återvände till Norrköping 1959 med examen på fickan och förhoppningen om att kunna dra igång en egen rörelse och musikverkstad.

Artikelbild

| På scenen. Hasse Anderson (till vänster) tillsammans med dragspelaren Yngve Aghammar och gitarristen Bernt Samuelsson. Bilden är från 1953.

– Jag fick ta över Hasse Bergströms musikaffär på Ljuratorget. En liten butik med instrument och lite skivor. En bra början och det var en trevlig affär att få rå över. Jag hade lärt mig yrket bra och hade stor nytta av ett känsligt musiköra. Man jobbade endast med stämgaffeln som gav tonen A och sedan stämde man hela pianot utifrån den.

Hasse Anderson hann flytta Pianotjänst, som han tidigt döpte sin affär till, till Generalsgatan innan direktör Ulf Calmfors kom in för att köpa en flygel.

Artikelbild

| Skyltning. Trumman hamnar i blickfånget för Nygatans fönstershoppare.

– Huset där min affär låg skulle rivas och jag kunde inte vara kvar. Det här var samtidigt som varuhuset Spiralen byggdes och jag frågade honom om det möjligen fanns någon lokal för mig där också. Jodå, det gjorde det. Längst in i ena hörnet i bottenvåningen. Men det fungerade bra. Jag spelade elorgel för kunderna som gick runt i varuhuset.

Till den nuvarande lokalen kom Hasse Anderson och hans Pianotjänst 1998. Att kalla Pianotjänst för enbart en musikaffär är förresten att snåla med den målande beskrivningen. Ett mellanting mellan butik och museum känns mera rättvist och korrekt. Dels är det, som sagt, alla instrumenten. Dels alla bilder, tavlor, skivomslag och nothäften som berättar det mesta om ett liv i, för och med musiken. Hasse Anderson förvandlas i sammanhanget närmast obemärkt till en museiguide och visar upp självspelande pianon, signerade Alice Babs-foton, kinesiska fioler och annat smått och gott som bara "låter" på olika vis. På flera av bilderna på väggarna är han med själv, som basist i en trio eller som gitarrist i en kvartett.

Artikelbild

| Speleman. Hasse Anderson kan demonstrera alla sina instrument. "Men det är inte samma sak som att kunna spela på dem".

– Jag har spelat dansbands- och orkestermusik i alla år. Fast det var förstås snarare jazz på den tiden. Ibland spelade vi utomhus utan förstärkare. Folk hörde musiken och kunde dansa ändå.

Den musikaliska gärningen stannade inte utomhus utan förstärkare. "Meritlistan" rymmer insatser som pianostämmare, gitarrpedagog, elorgellärare, bandmedlem, ledare för Arbiskören och en av grundarna av Cittronilerna. Numera nöjer sig Hasse Anderson med att vara husorganist när en av Odd Fellow-logerna håller möte.

Artikelbild

| Vackert. Man behöver inte gilla dragspelsmusik för att uppskatta det här instrumentet.

– Det tänker jag fortsätta med, säger han.

Med Pianotjänst är dock nedräkningen i full gång.

– Det allra bästa vore om inte affären försvann helt. Jag drömmer om att få någon efterträdare. Någon som kunde ta över hela verksamheten efter mig med instrumenten och allt. Eller kanske bara vill ha lokalen. Det är bara att skicka mig ett mejl. Jag vill att Pianotjänst ska leva vidare.