Hustrun Ulla Skattner, som varit lärinna i hem- och konsumentkunskap, har dukat upp smörgårstårta och hembakat, som serveras till en vandring genom Runes livshistoria i drygt 90 år.

– Du må tro hur mycket god mat jag fått äta genom åren, säger Rune och ler.

– Det där är överdrivet. Det är mest enkel husmanskost, tycker Ulla.

Artikelbild

| Ulla och Rune Skattner träffades på hotell Kategatt i Torekov sommaren 1952. De har varit gifta i 63 år. "Hon är det bästa som hänt mig", säger Rune.

Vi är tillbaka vid Runes eget rubrikförslag.

– Den rubriken skulle nog folk kunna vara nyfikna på, säger Rune Skattner.

Berätta.

– Jag var och tittade på en gård utanför Kungsör i mitten av 1980-talet. När ägaren visade oss runt på egendomen så stannade han till vid en stuga och påstod att Gustav Vasa skulle ha övernattat i den på sin flykt undan danskarna på sin väg till Norge.

Artikelbild

Botvidsgymnasiet var en försäljning med många olika turer i mitten av 1980-talet.

...och på tal om kungar.

– Jag var inbjuden att titta på grus till försäljning vid godset Stavsund mellan Ekerön och Helgön i Mälaren. Grevinnan servade ett litet glas sherry i kungarummet, som hon kallade det. Gustav III ska ha varit där vid ett besök. Det blev dock ingen grusaffär, men det är en bra historia. Som mäklare i så många år har man fått uppleva ett och annat.

Artikelbild

Nobelstiftelsen, som var en av Rune Skattners uppdragsgivare, ägde den här fastigheten på Breda Vägen.

Rune och Ulla träffades sommaren 1952 på hotell Kategatt i Torekov.

– Jag och min gode vän Arne Österberg var nere och spelade tennis i Båstad. Vi hyrde en bana vid hotell Riviera och tänkte avsluta veckan med att gå ut och dansa, säger Rune.

Artikelbild

Den här fastigheten, på Breda Vägen, var Rune Skattners första försäljning 1951.

De nobbade dock den klassiska tennisbalen i Båstad.

– Om man skulle få plats där så behövde man trycka lite extra pengar i hovmästarens hand, men det ville vi inte göra så vi åkte till Torekov istället.

Artikelbild

Det förändrade deras liv.

Såväl Rune som Arne mötte kärleken vid kustbandet.

– Vi gifte oss bägge två. Ulla och jag har varit gifta i 63 år.

En fantastisk historia?

– Ulla är det bästa som hänt mig, säger Rune.

På västkusten finns barnen Johan och Maria och sju barnbarn.

Rune Skattner växte upp i Sjögesta, gick på läroverket i Linköping och tog examen vid Handelsgymnasiet i Norrköping 1946.

– Det var i Norrköping skolan blev riktig och viktig. Det blev någon mening med det man gjorde. Man läste för framtiden. Det gick lite knackigare före det, säger Rune.

Han fick sitt första jobb på Östergötlands Andelsslakteri.

– Min chef hade en god vän, som var kamrer på en mäklarbyrå i Norrköping och frågade mig om jag var intresserad att börja där.

Han tog anställning vid Erik K Blom.

Året var 1950.

– Min mor blev alldeles förskräckt, när hon fick höra det. Mäklarnas rykte var riktigt dålig på den tiden. Hon skickade med mig ett råd, som jag alltid försökt leva upp till under alla mina år i yrket, säger Rune.

...och det var?

– Var alltid ärlig. Jag har inte fått en enda anmärkning från övervakande myndigheter under mina 67 år i branschen.

Han minns sin första affär.

– Det var på hösten 1951. Jag sålde, med god hjälp av mina arbetskamrater, kvarteret Plommonträdet (Breda Vägen 1-5). Det var så det började.

Ett år senare gjorde han sin första affär tillsammans med Lars-Erik Lundberg.

– Sonen Fredrik, som är Sveriges mäktigaste finansman idag, låg i vaggan. Det var en fastighet på Kungsgatan i Katrineholm, minns Rune.

Han gick vidare till firman Carlsson Ring, där han stannade i 21 år.

I mitten av 1970-talet valde han att starta eget.

– Carlsson Ring la ner kontor efter kontor i Sverige så jag valde att lämna och öppnade en egen firma med kontor på Smedstuguplan. Det var den 1 januari 1976.

På listan över försäljningar och affärer finns Nobelstiftelsen, universitetet i Uppsala, Lundbergs, Fastighets AB Centur, Diös, Fabege och många fler. I mitten av 1980-talet fick han i uppdrag att hitta en fastighet, som skulle hysa in ett större försäkringsbolag.

– Två bolag skulle bli ett och hamna under ett och samma tak. Jag skulle sälja deras fastigheter, men också hitta en ny och stor fastighet. Jag fick bläddra i min pärm och hittade till slut en i Botkyrka. Det var Botvidsgymnasiet med flera byggrätter.

– Jag ringde upp kommundirektören och frågade om möjligheten att köpa den. Det visade sig att kommunen tvingats köpa den några år tidigare då den gamle fastighetsägaren gått i konkurs. Man ville absolut sälja, men då kom nästa kalldusch. Volvo, som var en del i fusionen, skippade planerna på att äga fastigheter. Vi stod plötsligt utan köpare, minns Rune.

En liten tid senare hade man hittat en intressent och affären blev av.

Rune Skattner jagade under hela sitt yrkesliv egna uppdrag. Han läste i bolagens årsberättelser och lärde sig känna deras innehav.

– Fastighetsbolaget Diös hade bara en fastighet i Katrineholm. Jag ringde upp deras vd Donald Eriksson och frågade om de inte skulle sälja. Jag tyckte värderingen var för låg så jag gjorde en ny och sålde den för så mycket mer. Donald blev mycket nöjd med det. Det var början på en lång relation.

– Jag satt aldrig och väntade in jobb utan sökte på egen hand upp olika objekt. Det sågs inte alltid med blida ögon i branschen. Många kollegor har kritiserat mig för att göra just det, säger Rune.

Han hade ett riktigt stort uppdrag på gång, när en känd affärsman skulle sälja hela sitt bolags innehav av närmare 200 fastigheter. Det var i början av 1990–talet.

– Jag har, av princip, aldrig visat upp eller sålt en fastighet som jag själv inte har sett. Här handlade det om objekt över hela landet, säger Rune.

Han flög till Luleå, hämtade ut en hyrbil och började sin resa.

– Jag hann se mycket av Sverige då, men bolaget gick i konkurs under resans gång. Det blev inte något av den affären.

Finanskrisen slog hårt mot Sverige under några år.

– Den där natten när räntan blev 500 procent skakade om alla. Det var en tuff tid. Affärsverksamheten kom av sig nästan helt och hämtade sig först i början av 2000–talet.

Det har blivit över 2 000 affärer under hans 67 år i mäklarbranschen.

– Jag har mött så många människor, som delat min karriär. Jag kan ju inte tacka de alla, men finns det plats för några namn?, undrar Rune.

Varsågod.

– Åke Zetterman, Ragnar Sellberg, Hilding Holmberg, Herman Larsson, Einar Matsson och Donald Eriksson hade jag kontakt med i många många år. Vi hade ett speciellt förhållande och blev vänner i affärsvärlden.

Av alla affärer Rune Skattner gjorde skrev han bara avtal med säljarna i två innan uppdraget.

– Det var för en speceriaffär i Torshag och en kontorsfastighet i Linköping. Det var allt. Jag stod alltid för mitt ord. Folk litade på mig. Det är ett väldigt skrivande i dag, men det är ju en helt annan tid nu.

Har du slutat mäkla nu?

– Nej... jag har kvar min licens till 2020 så man vet aldrig.