I konjunkturuppgången som följde efter Andra världskriget skrek svensk industri efter arbetskraft. Företagen började vända blickarna utomlands. Ryktet att Fiat i Turin hade tusentals sysslolösa arbetare nådde Sverige. Italien var svårt skövlat efter kriget och människor kämpade för att hitta arbete och få mat på bordet. Eftersom den väldiga Fiat-koncernen även tillverkade flygplan väcktes Saabs intresse. Avtalen som upprättades mellan svenska och italienska myndigheter gjorde det möjligt för mekaniker och industriarbetare att resa norrut.

6 januari 1951 kom de 25 första italienarna med tåg till Linköping. De möttes av 15 minusgrader och snödrivor.

– I början av 50-talet var skillnaderna mellan Italien och Sverige jättestora. Många av dem som kom hit hade en väldigt vag bild av det här landet i norr. Då fanns det egentligen inte några invandrare i Linköping. I huvudsak var det en homogen svensk befolkning som bodde här, säger Lars Danielsson.

Artikelbild

| Givande. "Det har varit fantastiskt att få göra boken. Att få följa italienske Emanueles liv, men också att få en inblick i Saabs arbete under perioden", säger Lars Danielsson.

Han växte själv upp i Tannefors och förundrades som liten av den strida strömmen med cyklister på väg till arbetet på Saab, men också av den italienska han emellanåt hörde i kvarteren.

– Jag har många personliga minnen från den tiden, och de är en orsak till att jag ville göra den här boken. En annan anledning är industrihistorisk, det var under 50-talet som Saab växte sig stort och fick internationellt rykte. Lokalhistoriskt är det här också en väldigt viktig tid att berätta om. Linköping som stad växte sig stor under de här åren.

”En enkel biljett till Sverige” bygger på ett digert detektivarbete i olika arkiv, allt för att kunna ge en bakgrund till diskussionerna som fördes på kanslier och i styrelserum inför importen av arbetskraft. Alla jublade inte. Facket hade ofta invändningar.

Lars Danielsson har också djupintervjuat flera av de italienare som kom till Linköping under det tidiga 50-talet. I centrum står Emanuele Dotta, vars liv vi får följa från barndomen, genom dramatiska händelser under kriget, till hur han bit för bit bygger upp ett nytt liv i Sverige.

Artikelbild

| Samspelta. Musik, idrott eller studier i svenska, något av det de italienarna arbetarna sysselsatte sig med på fritiden.

– Emanueles berättelse är grunden för boken, han är 92 år i dag men har ett minne som är helt fenomenalt. Några av dem jag intervjuat vill inte ha med sina namn, så deras berättelser får komplettera hans historia, säger Lars Danielsson.

Många av dem som lämnade Italien för att jobba på Saab valde att stanna i Sverige. Ungefär 400 italienska medborgare kom till Linköping under 1950-talet, inräknat inresta fruar och barn. Men att hitta hem i ett nytt land kunde vara tufft, särskilt för den som inte lärde sig behärska språket, eller hade ett jobb som naturlig ingång till det svenska samhället.

Artikelbild

| Saabs industriområde på 1950-talet.

– För många av fruarna blev isoleringen jättestor i början, många längtande enormt till Italien. Det är samma problematik som för dagens invandrare. Om man inte kommer in i det svenska samhället så blir man väldigt snabbt isolerad. Språket har väldigt stor betydelse för att man ska bli integrerad, det har italienarna själva pratat mycket om, säger Lars Danielsson.

I ett större perspektiv beskriver han deras ankomst till Linköping som ”en succé”, och menar att de italienska arbetarnas ankomst var starten på ”en långsiktig förändring av Linköping, vars resultat vi i dag kan bevittna”.

Artikelbild

| 1954. Familjebostäder vid Ensbovägen och Serpentinvägen i Linköping. Husen blev hem för italienska familjer som återförenades.

– Det mångkulturella samhället startade på något sätt där. Vi fick in andra kulturer, och det har varitjätteviktigt för hur staden har utvecklats, säger han.